jag står på ett berg

Jag låg och läste lite bibel igår, faktiskt.
Det var ovant. Jag läste uppenbarelseboken, där det står om att man inte ska vara ljum. Det var den texten jag läste på gudstjänsten igår, och det passade så bra in på allt det här. Den oemoståndliga men svåra revolutionen. Jag vet inte om jag kommer att kunna klara av det. Men att lämna hoppet är inte så lyckat, så jag tar det med mig på vägen, tror jag.

Mamma pratade om att vi ju kunde bo här, om vi ville bo i kollektiv. Och det hade varit mysigt. Mysigt värre. Men ändå. Man vill ju komma härifrån. Ha ett hus där man kan måla elementen lila om man känner för det. Och skriva väggarna fulla med fina citat och poesi. Fast det är ju bättre att bo här än att inte bo nånstans, förstås.

Annars går det väl sådär med revolutionen, tyvärr. Tänkte kolla upp vineyard kanske, eller iallafall försöka hitta någon kyrka! Ja. Annars händer inte så mycket alls.